Emma Karlsson

Inför typ alla livets utmaningar och arbeten så krävs det förberedelse i form av träning, kunskap, information, övning, reflektion, målsättning etc, förutom när det kommer till föräldraskapet. Föräldraskapet, som är DEN STÖRSTA UTMANING en vuxen människa kan ta sig an.  Det är ganska sjukt att så många blivande föräldrar, än idag, står ensamma inför en så stor uppgift som föräldraskapet faktiskt är. Och det enda förberedelse som samhället har att erbjuda är föräldrautbildningar via MVC eller adoptionscentrum i samband med graviditet, eller adoption. Men dessa korta utbildningar står ej i proportion till uppgiften dessa blivande föräldrar står inför. Samhället behöver kunna erbjuda mer förberedelse än så för att kunna arbeta förebyggande med föräldraskap.  Det är inte så konstigt att minst 10 % ångrar sitt beslut att skaffa barn, eller att barn växer upp med otrygg anknytning och trauman. Många barn tvingas också växa upp och leva med våld, övergrepp, eller bara allmänt dysfunktionella

 Arja Saijonmaa sjöng en gång i tiden "Vem är du? Vem är jag? Levande charader."  Och ja, vem är vi egentligen?  Under det senaste året så har jag grubblat så otroligt mycket över vem jag är. Inte vem jag är som att jag är förälder, partner, dotter, syster, och massa andra titlar och attribut. Nej, vem jag är. Vem jag föddes som, vem jag är längst där inne, där inne på djupet.  Hur kommer det sig att jag funderar och känner så mycket kopplat till det här? Jo, för att jag, likt typ alla andra, spelar charader och maskerar på daglig basis. I vissa sammanhang så maskerar jag hela tiden, och vi vissa sammanhang mindre. Maskera är inget vi väljer att göra, utan det är något som börjar redan när vi är små. Vi maskerar för att överleva, passa in och få höra till. Vi lär oss tidigt att mer eller mindre köra över oss själva. Det behöver inte handla om regelrätta trauman, våld eller övergrepp. Utan denna typ av maskering ägnar de flesta människor sig åt, mer eller mindre. Så, vem är du